Av Freuds fem stora fallbeskrivningar är Råttmannen den som senast översatts till svenska. Det var Freud själv som kallade sin patient der Rattenmann, efter en historia om en fruktansvärd orientalisk form av bestraffning som den starkt tvångsneurotiske patienten hört under sin militärtjänstgöring. Den här utgåvan är unik därigenom att inte endast fallbeskrivningen utan även Freuds egna journalanteckningar publiceras i sin helhet.
Råttmannen hette egentligen Ernst Lanzer och var en tjugonioårig jurist, klartänkt och begåvad. Han led av tvångsföreställningar ända sedan barndomen. Besvären yttrade sig bl a i rädsla för att några personer som han älskade mycket, särskilt fadern, skulle råka ut för en olycka. Dessutom fick han tvångsimpulser som att skära halsen av sig. Lanzer uppvisade en ovanligt rik provkarta på svåra tvångssymptom. I och med att psykoterapin framskred, uppstod en modell för klargörande av tvångsneuroserna som Freud uppfattade dem, en modell som haft stor betydelse för psykoanalysens utveckling.
Freud engagerade sig så starkt i Råttmannens öde att han inte ville göra sig av med journalanteckningarna om honom. De är de enda sådana anteckningar som Freud sparade. I dem står detaljer som han undvek att ta med i det publicerade fallet för att inte chockera allmänheten, t ex Råttmannens fantasier om modern och fysiska motvilja mot henne, hans sexuella perversioner och incestuösa lekar med syskonen. Här publiceras alltså båda versionerna. Jämförelsen mellan den av Freud publicerade fallbeskrivningen och journalanteckningarna ger en fascinerande inblick i hur Freud arbetade både som psykoanalytiker och författare.
Översättning Ingrid Wikén-Bonde

Sigmund Freud (1856-1939), österrikisk läkare, neuropatolog och skapare av psykoanalysen.